Pernillamonica

Man blir så chockad när något sånt här händer. Man tror att det är en grej som bara händer i de riktigt mörka och läskiga mardrömmarna.
Men den här mardrömmen kommer man aldrig vakna upp ifrån.


John Petersson, visst vi har inte umgåtts på senare år. kanske träffats på stan då och då eller på krogen.
Men det är så overkligt att veta att jag aldrig mer kommer träffa dig, jag kommer aldrig mer se dig på stan eller aldrig mer träffa dig på krogen. Hur mycket man än vill så kommer det aldrig mer att hända. För du finns inte mer. Du finns bara i våra minnen, Men där som en underbar person.

Vi har kännt varandra sedan vi var 6 år, om inte längre. Jag kommer ihåg en dag i skolan då du skulle visa ett gammalt givär skott som var använt för mej. du bad mej känna på det, och så tryckte du mitt finger mot det jätte hårt så jag fick ett djupt sår i fingret. Eller dom gångerna vi drygade mot varandra. '' Festen'' hemma hos duvan kommer jag inte glömma. oj då va jag dum mot dig. men jag visste ju inte.

Jag kommer alltid minnas dig!

RIP John Petersson!


gammal bild